Orka
Min klocka ringer 05.00 varje morgon, det är tidigt. Jag går inte upp direkt utan den får ringa några gånger medan jag ligger och funderar över om jag ska orka gå upp. Jag sätter den så tidigt för att jag ska orka gå upp. Går jag inte upp tidigt och går ut och går på morgonen vet jag inte om jag kommer upp överhuvudtaget. Men det är också på morgonen, när klockan ringer, som saknaden och ensamheten känns som tyngst. Det är som om jag kommer på det varje morgon, som om sömnen får en att glömma det hemska. När jag vaknar kryper sorgen fram ur sin vrå. Den gör ont i hela kroppen. Jag saknar honom. Sömnen ger vila, men jag orkar gå upp i dag med.
Rötter
Jag är i Stockholm, Älvsjö för att vara exakt, på konferens. Vi åkte bil hit, jag körde inte. Det var skönt. Peter, kollega och vän kör lungt och bra, man kan slappna av. Vi pratade om allt och lite till, minnen och gemensamma vänner, att ha och inte ha intressen, livet och livet, så som man gör när man åker bil. Vi stannade för att äta lunch, men vände i dörren. Det kändes inte bra, kallt och kalt. Nästa avfart, Kristinehamn och en jättebiff á la Lindström. In på macken för godis, men vi vände i dörren en gång till. Det kändes inte bra, det luktade för mycket. Jag vet att starka lukter smyger sig in i godiset och liksom smittar av sig. Nästa avfart. Karlskoga, ny mack med mindre lukt och bättre godis. Det är roligt att vara på resa med Peter. En gång för några år sedan stannade vi för lunch i Filipstad vid busstationens Sibylla. (Vi åkte en alternativ väg hem från Stockholm) Det var en minnesvärd historia, enda gången jag fått en totalt oätbar korv och mos.
Under middagen i kväll satt jag bredvid en kvinna från Jokkmok. Hennes man är same och är på väg till sommarbete med renarna. Det var intressant att höra om renägarliv. Jag frågad hur många renar de hade, men det talade man tydligen inte om. Jag berättade att mina farföräldrar var från Jokkmok och att det tydligen finns en Ulleniusväg där. Där bor jag, svarade hon.
Våren
Det har varit vår länge, solen har faktiskt stannat här ett bra tag. Jag älskar våren, och hatar den. Jag älskar ljuset, att man inte behöver en timme för att sätta på sig ytterkläderna, solens värme mot ansiktet på eftermiddagen, fåglarna som kvittrar tidigt på morgonen, att promenera i tidigt soldis. Jag hatar att jag varje vår känner mig lite deppig, varför vet jag inte, men det finns säkert många teorier om vårdeppighet. I år är våren extra tung, därför är solen så viktig för mig.
Det roliga med våren är att den kommer smygande, stannar ganska länge, tussilago, krokus, blåsippor, vitsippor, gräs och andra vårtecken tar ganska lång tid. Snön försvinner och marken blir så där mjuk och svampig. Knoppar på buskar och träd. Några buskar vid en södervägg slår ut. allt detta brukar ta sin tid och tittar man noggrant kan man följa hela processen. Sen slår björkarna ut och andra träd följer fort efter. Då säger folk "varför går det så fort, ingen vår i år heller. Först inget sen allt på en gång!"
Våren är lång.
Dag VI
Ännu en dag med frestelser, idag var det nybakad kladdkaka med vispad grädde, bara att stålsätta sig. Nej, faktiskt är det inte så svårt. Ikväll ska jag på innebandymatch, halv nio en fredagskväll, men alternativet skulle väl annars varit att somna i TV-soffan. Kram på er!/ Martina
Dag IV...
Idag utsattes jag för ett stort kakfat med wienerbröd, biskvier och mjuk kaka med kräm och vit choklad..., och jag motstod!!! Men jag tror jag kommer jagas av allt det goda i mina drömmar i natt. Annars har även dagen i dag varit en okej dag./ Kram på er!
Vart är de glada tillropen??????
Glömde att fråga efter vart är supporern? När man bara äter soppa behöver man lite klapp på axeln, TACK!!!!
Dag III
Vaknade lite speedad! Även om det bara är tredje dagen verkar ketonerna slagit till. Har varit i Örebro under dagen på en utbildning i djupintervjuer, kul!! Det har gått bra att dricka vatten när de andra har fikat, köpte in mig på fyra olika smaker av Loka vatten, rekomenderar loka likes asia hallon-licci, rekomenderar inte loka citron-fläder!/ Kram på er
Dag II
Jo jag har överlevt denna dag också, det går riktigt bra. Jag har klarat mig utan allt för mycket huvudvärk, och hungern är överkomlig. Det är egentligen psyket som spökar mest, kanske ska man ta något litet..., det räcker nog med två veckor..., men smaka kan jag nog göra..., ja ni ser det finns en massa sätt att försöka lura sig själv. Men jag ska fixa det! /Kram på er
1:a soppdagen...
Snart är det lunchdax, grönsakssoppa, mmm..., gott förståss! Hittills allt väl, det kurrar lite i magen men det känns bra. Det var tårta till morgonfikat, men taggad som jag är så här första dagen så var det inget problem att avstå. Förresten såg den lite gammal ut, ha, ha!! Ikväll ska jag se "Män som hatar kvinnor"./ Kram på er
"Att vara eller inte vara...
...det är frågan. Så går beslutsamhetens friska hy i eftertänksamhetens kranka blekhet över." ( Tack Giggi, den sitter fortfarande som berget!) Eller att blogga eller inte blogga, kanske jag skulle skriva, just nu suger vi. Tre systrars bloggaktivitet är verkligen under all kritik, men kanske ska jag plocka upp handsken till veckan då jag ska börja soppa ett antal veckor framöver. Sedan jag började mitt nya jobb har vågen gått ständigt uppåt och inte några babysteps heller utan minst 7-8 kilo sedan början av februari. Så nu blir det pulver!!! Följ mina våndor på bloggen och kom gärna med glada tillrop!/ Kram på er
Hela huvet fullt med snor...
Kanske inte så trevligt att skriva om men så är det, näsan rinner och rinner. Jag undrar hur mycket snor som ett huvud kan innehålla eller producera. Men som mitt huvud känns så tror jag det innehåller litervis med snor som skvalpar omkring under skallbenet. Förutom snor finns det andra kroppsvätskor som dyker upp samtidigt, ögonen skaver och tårarna rinner. Kom just på att det kanske är därför som jag är torr som fnöske i munnen, all saliv har förvandlats till snor och tårar. Nys och fnys på er!!/ Kram Martina
Skärpning
Nu får vi skärpa oss!!! En blogg som ingen skriver i tappar raskt sina trogna läsare. Statistiken visar den tragiska utvecklingen som skett i takt med att Wendela kommit hem och inte längre skriver inlägg om sol, bad och drinkar och i takt med att jag och Martina tydligen tröttnade på att läsa om sol, bad och drinkar när termometern visade -10 -12 -16 och därimellan snön vräkte ner.
Men nu ska jag ta mig i kragen (Wendela är ju hemma i snön och kylan hihihi) och komma med lite rapporter om livet i allmänhet och livet i synnerhet. Min pulverdiet fortsätter, men jag har börjat äta oxå. Nu ska jag äta lite mat och mycket pulver i 6 veckor, sen är jag klar. Jag var i Karlstad i dag och köpte en ny kjol, jag tyckte faktiskt inte jag såg så knubbig ut i det lilla provrummet.
Jag lagar mat. Rattatuille, min favorit grönsaksgryta och alltid mycket omtyckt av alla som smakar. Vill ni ha mitt hemliga recept (ja, ja, jag vet, det är inte "riktig fransk" rattatuille, det är en mycket godare rattatuille!):
En gul lök
2-3 vitlöksklyftor (eller en sån liten rund ni vet)
En liten zuccini
Några champinjoner (älskar ni dom tar ni många, annars kan ni ju hoppa över dom och ta nåt annat)
Två små paprikor (färg efter behag)
Två burkar krossade tomater
Tomatpuré (en rejäl kläm på tuben)
Hacka alla lökar (vitölken ska INTE pressas i, den ska hackas!!)
Fräs i olja, tillsätt zuccinin (glöm inte att skära den i små bitar innan ni lägger i den)
Krydda med curry (om det är så att ni inte gillar curry, var lugn, det kommer inte att smaka curry, jag lovar)
I med svampen (inte hela!!) och en gnutta krossad tomat
Rör
Resten av tomaterna och purén
Sen paprikan (skuren i lagom små bitar)
Krydda med salt, cayennepeppar, paprika och en uns koriander (torkad mald - om ni nu säger jag gillar inte koriander - var lugn, det kommer inte att smaka koriander) man kan även ta i lite sambal olek eller annan stark chilli om man vill ha extra sting, sist men inte minst en liten gnutta flyande honung.
Låt puttra nån timme eller så
Ät tillsammans med vad som helst. I dag steker jag en köttbit och tar en liten sallad till (Bosse får pommes och bearnais, han är inte så förtjust i rattatuille, konstigt nog)
Lycka till!!
sjukhuset igen
Bosse ligger inne igen. Han har varit dålig i en vecka. Han har varit jättetrött och sovit nästan hela dagarna. I torsdags var han och Bertil på akuten i flera timmar. Han fick träffa nån clown som tog några prover och skicka hem honom. Sen i går fick han ta ambulansen och blev kvar. Idag har de röntgat lungorna och huvudet. Han ska på strålning igen. De hade sett antydningar till något i huvudet. Jag var inte där när läkaren kom, synd nog. Det är svårt för Bosse att prata om sjukdomen och då får jag bara hans kortkorta summering av vad läkararna säger. Så jag vet inte riktigt vad de sett i huvudet, metastaser antar jag. Men det var tydlingen inget vatten i lungorna ialla fall.
Jag pratade med mamma i morse, Wendela och Morgan åker i morgon. De har varit borta länge. Mamma kommer hem den 2 mars, hon har varit borta lääänge. Jag saknar henne.
Städning...
I mitt tidigare liv eller rättare sagt i den tidsficka i mitt liv som jag var norskanställd var mitt hem mycket välstädat (hade inte så mycket annat att göra) men nu har det gått tillbaka i vanliga gängor och gamla damtussar. Men idag fick jag möjlighet att åka hem lite tidigar så innan energin hann sippra iväg började jag frenetiskt storstäda så att svetten lackade. Och innan de sista krafterna försvinner och jag störtdyker i soffan tycker jag det är dags att blogga lite.
Som Anna redan har berättat var vi ju i Göteborg och hamnade på bröllop, det var som att trycka på en knapp när brudparet visade sig, tårkanalerna öppnade sig på vid gavel. De var sååå fina! Beata hade sytt sin klänning och Håkans slips själv, urtjusigt, och så hade hon smidit (smitt?) ringarna själv, underbara!!! suck!! Man kan bli lite romantisk av mindra, snart är det alla hjärtans dag, kanske överraskar någon (Mattias, hoppas du läser) mig med lite romantik då.
Kram på er!!!
90-års kalas med överraskning
Jag, Martina och Mattias var i Göteborg under helgen. Beata, som är min äldsta och bästa väninna fylde 50 år och hennes sambo Håkan 40. Jag och Beata har känt varandra sen urminnes tider, faktiskt i 50 år. Vi gick i samma klass i tvåan-fyran, sen flyttade jag till Värmland. När vi gick på gymnasiet flyttade hon till Torsby och vi delade rum på elevhemmet i två år. Vi har tågluffat, bilat i USA,, hade första sommarjobbet tillsammans och jag bodde hos dom när pappa dog. Beata och hennes syster Sara är mina extra systrar. Så ett 90 års kalas var utlovat. Men det blev mer. Det blev även en vigsel! Beata och Håkan blev Herr och Fru Löfmarck (de tog Beatas namn, barnen heter ju det! som hon sa, men jag tror inte hon ville byta) Ingen utom Sara och Ellen deras dotter viste något. Jag grät, mamma Siv såg ut som hon skulle svimma och det tog en stund innan hon hämtade sig. Det var ialla fall det roligaste jag varit med om på länge. Det var helt underbart.
I går innan vi åkte hem åt vi brunch på Park Aveny. Jag käkade bacon så jag fick ont i magen. Om det är någon som undrar hur min pulverdiet går - så kan jag meddela att jag gått ner 8kg. Så jag fortsätter ett par veckor till. Jag tog bara en baconpaus, det var gott.
Livet i Thailand
Ibland är det tufft, igar var en dag som gick i ultrarapid, bara vatten. Det var stor födelsedagsfest kvällen före, mycket dans, kareoke och manga som ringde i klockan (gratis drinkar), det var en riktigt kul kväll. Imorgon ska vi aka ut till en ö utanför och bli borta hela dagen. pa onsdag ska vi pa kvällen med en kille som jobbar pa mammas hotell hem till honom pa middag, spännande, mammas "boyfriend". Kanske, kanske inte?? Ma sa gott allihop. Kram Wendela
Nöjd men sååå trött!
Jag har det jättebra på mitt nya jobb, jag tror faktiskt att det är helt rätt för mig. Jag har fått en mjukstart, jag har en otrolig "mentor" som det känns som jag kan lära mycket av. Men det är massor av nya intryck, massor av nytt att lära och en massa nya människor, kul men jag är sååå färdig när jag väl kommer hem. Ovan som jag blivit både att arbeta och framförallt av att gå upp tidigt känns kvällarna som ett zoombieliknande töcken. Fast det är skönt att känna sig trött och inte bara sömnig, imorgon är det fredag och som jag har längtat att få se framemot att det är helg. Och det gör jag!!! Helgen kommer bli skitkul, ska åka med Mattias och Anna till Göteborg och fira våra goda vänner Håkan (40) och Beata (50) påderas 90 års kalas! / Kram Martina
En dag i backen
Jag var ute och gick i morse, gav mig av lite efter 6. Jag tog vägen förbi Martinas hus och gav henne en kram och lycka till på nya jobbet. Nu är klockan halv 7 på kvällen och jag ska snart ringa henne för lite info om dag 1. Själv har jag varit utkommenderad i Finnfallet. Det var inte så illa som det låter. Det har ordnats en aktivitetsdag i backen för alla Sunne kommuns invånare. Vi var där med skolan. Eleverna hade fått välja om de ville åka med eller ej, jag tror faktiskt majoriteten var med. Några av dem var med och fixade aktiviteter för de mindre barnen och några var marknadsförare försin utbildning. Det var skönt att vara ute några timmar mitt på dan, solen lyste med sin frånvaro men luften var skön och alla på gott humör.
Martina är rädd för att tristessen finns i livet och inte bara i jobbet. Jag är övertygad om att tristessen finns överallt om vi låter den ta överhand. Jag tror att tristessen skapas av oss själva utifrån vad vi definierar som icketristess. Jag har en förmåga att riktigt grotta ner mig i tristess och tycka riktigt synd om mig själv plus spä på med lite ingen-tycker-om-mig tankar. Det har blivit bättre och jag har en större förmåga att reflektera över mina tankar och vad de gör med mig. Men jag brottas fortfarande med meningen med livet. Det gör vi väl alla på ett eller annat sätt.
I kväll ser jag på Top Model och Tyra Banks. Jag älskar Tyra B.
Snart...
Iiiihhh!!! Snart, på tisdag, börjar jag på mitt nya jobb. Det känns lite nervöst men skitkul! Håll tummarna för mig där ute, för att jag kommer trivas och att senhöstens/ början av året bara varit en tillfällig svacka. Ska bli lite privat och erkänna att jag är skiträdd att tristessen finns i livet och inte bara i jobbet. Vad ska jag göra då? Har precis läst en bok "att leva ett liv, inte vinna ett krig", helt okej om acceptans, men allt sånt där är för andra inte för mig, eller...??? / Kram
Mammsi
Morgan har lagt ut detta underbara kort på mamma
Hon ser ut att ha det gôr bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
