Rötter
Jag är i Stockholm, Älvsjö för att vara exakt, på konferens. Vi åkte bil hit, jag körde inte. Det var skönt. Peter, kollega och vän kör lungt och bra, man kan slappna av. Vi pratade om allt och lite till, minnen och gemensamma vänner, att ha och inte ha intressen, livet och livet, så som man gör när man åker bil. Vi stannade för att äta lunch, men vände i dörren. Det kändes inte bra, kallt och kalt. Nästa avfart, Kristinehamn och en jättebiff á la Lindström. In på macken för godis, men vi vände i dörren en gång till. Det kändes inte bra, det luktade för mycket. Jag vet att starka lukter smyger sig in i godiset och liksom smittar av sig. Nästa avfart. Karlskoga, ny mack med mindre lukt och bättre godis. Det är roligt att vara på resa med Peter. En gång för några år sedan stannade vi för lunch i Filipstad vid busstationens Sibylla. (Vi åkte en alternativ väg hem från Stockholm) Det var en minnesvärd historia, enda gången jag fått en totalt oätbar korv och mos.
Under middagen i kväll satt jag bredvid en kvinna från Jokkmok. Hennes man är same och är på väg till sommarbete med renarna. Det var intressant att höra om renägarliv. Jag frågad hur många renar de hade, men det talade man tydligen inte om. Jag berättade att mina farföräldrar var från Jokkmok och att det tydligen finns en Ulleniusväg där. Där bor jag, svarade hon.
