Tre systrar

Min klocka ringer 05.00 varje morgon, det är tidigt. Jag går inte upp direkt utan den får ringa några gånger medan jag ligger och funderar över om jag ska orka gå upp. Jag sätter den så tidigt för att jag ska orka gå upp. Går jag inte upp tidigt och går ut och går på morgonen vet jag inte om jag kommer upp överhuvudtaget. Men det är också på morgonen, när klockan ringer, som saknaden och ensamheten känns som tyngst. Det är som om jag kommer på det varje morgon, som om sömnen får en att glömma det hemska. När jag vaknar kryper sorgen fram ur sin vrå. Den gör ont i hela kroppen. Jag saknar honom. Sömnen ger vila, men jag orkar gå upp i dag med.