Tre systrar

Wendela tutar för lite, det måste bero på att hon inte behövt bli körd av kära mor så mycket. För lilla mamsen hon kan tuta hon, och det har gått i i arv i rakt nedstigande led. Att ta till tutan är behändigt i många situationer. Kö -tut, tut! Hämtning - defenitivt tut, tut! Nån man känner ute på gatan - tut, tut! Lite exalterad tut, tu! Hur f-n kör du?, absolut tut, tut! Ja ni fattar poängen, men som sagt, Wendela har missat det här i den privata körundervisningen. Fast idag har hon fått en lite snabblektion när vi var på shoppingtur till Karlstad, så om ni hör någon åka omkring och tuta på vad som kan verka på måfå (men som ni ser ovan - icke!) är det nog min kära syster som övar sig. Tut, tut på er

Heja Wendela! Jag är övertygad om att du kommer att slå dina barn med häpnad. Jag tror inte att de för ett ögonblick har sett dig som bloggare. De har nog inte sett mig eller Martina som det heller. Men nu är vi det! Alla tre!

Detta är den enda bild jag har på oss alla tre, den är från min 50 års fest. Jag sitter, Martina och Wendela i matroshattar står bakom mig. Det var en kul fest, de hade fixat allt under temat "Skepp o'hoj". Den röd-vita figuren i bakgrunden är vår bror Rickard, som var Flötet. Han hade väldigt roligt åt alla som stod bakom honom.

Ja, nu är det dags för storasyster att göra sitt första inlägg. Bra, jag gör det på årets första dag.
Jag har aldrig gjort detta förut så det blir lite trevande. Börjar med att berätta lite om min nyårsafton, firade tillsammans med min syster Martina, Mattias och Melle, vi åt supergott och mycket. Min bonusdotter Linda kom efter maten vi spelade spel och vid tolvslaget släppte vi upp 3 Thailändska lycktor, vackert. Eldade i kakelugnen så att granen tappade sina barr så den eldade jag upp idag. Vi var vakna till halv fyra i morse, kors i taket.
Min syster Anna skulle varit med oss, tillsammans med sin fästman Bosse men så blev det inte. Tråkigt men jag tänker på dom och hoppas vi ses snart. Men Anna hade inte varit vaken till halv fyra. Ett Riktigt Gott Nytt år till alla.
Dagen outfit har varit långkalsonger och raggsockor i sakta mak.

"Ta vara på de bra stunderna" så sa Martina till mig för en stund sedan. 2008 slutade inte bra, Bosse var dålig hela dagen. Hans strategi att inte prata om sjukdomen, höll i sig. Till slut orkade jag inte bry mig längre, så jag gick och la mig. Vaknade i morse och mådde inte bra och bestämde mig för att åka till Sunne. Men i stället fick jag verkligen ur mig vad hela den här situationen gör med mig, med oss. När jag var klar gick jag och drack kaffe, och han såg på nåt morgonprogram. Efter ett tag kom han ut i köket och sa att jag hade rätt i allt. Det satt tydligen nån slags relationsexpert i morgonsoffan och betonade vikten av att prata med varandra. I bland är det bra med morgonsoffor. Han ska följa med mig till psykologen nästa gång. Så, resten av dagen har varit bra. Vi har pratat, vi har varit en tur till ICA, vi har sett på Vännermaraton och snart ska jag laga en försenad nyårsmiddag.

Jaha, så var 2008 till ända, tja inget direkt toppenår för lillasyster Martina. Jag tog ett steg ut i det okända, föll handlöst och avslutade med ett magplask. Och det sved!
Men mitt i all är det ju ett nytt skinande oskrivet år på väg. Jag har bestämt mig för att fylla det med gott liv. Mina stående nyårslöften om att bli orginell, bara drick champagne och slutligen att bli masai, får stå tillbaka för lite mer modesta tankar om att försöka må bra och ta hand om de mina.
Det gamla året avslutades som ett parantesår ska avslutas lite på en höft, planer som ändrades timme för timme men slutligen med värdighet, det vill säga god mat och champage i sällskap med några av de jag älskar. Till de av mina kära som inte var där sänder jag goda tankar om ett riktigt Gott Nytt År!!!
Mitt första blogginlägg ska avslutas med en favoritstrof, " bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr, oändligt är vårt stora äventyr..."

Jag har länge sagt till mina systrar att vi måste börja blogga. Om vadå?? Frågar dom. Om allt!  Allt, det låter så mycket. Vardagen då, låter bättre. Vem kommer att läsa? Det vet jag inte, men kanske våra syskon, barn, syskonbarn, barnbarn, äkta hälfter och kanske någon vän.

Vi är tre systrar. (Vi har tre bröder oxå men de skriver inte här. Kanske dom startar en egen blogg. Skulle inte tro det. Men vem vet.) Jag är mellansyster, Wendela storasyster och Martina lillasyster. De får berätta om sig själva, jag berättar om mig. Men kanske jag inte kan berätta om mig utan att berätta om dom oxå. Dom är en stor del av mitt liv. Mina systrar är inte bara systrar, de är mina bästa vänner, mitt stöd när allt känns tungt, rådgivare när jag behöver välja, tröstare när jag är ledsen, finns alltid där i vått och torrt, i gråt och skratt. Där jag är nu i mitt liv skulle jag inte överleva utan dom. Det låter inte vidare muntert, men mitt liv just nu är lite uppochner. Ja, ja, men nu är det årets sista dag och nästa år kommer att bli bra. Jag har beslutat mig för det. Martina och Wendela skulle ha kommit idag, men Bosse är inte så pigg så jag ställde in. Det blir en stilla nyårsnatt med Bosse och Anna.