Tut, tut...
Wendela tutar för lite, det måste bero på att hon inte behövt bli körd av kära mor så mycket. För lilla mamsen hon kan tuta hon, och det har gått i i arv i rakt nedstigande led. Att ta till tutan är behändigt i många situationer. Kö -tut, tut! Hämtning - defenitivt tut, tut! Nån man känner ute på gatan - tut, tut! Lite exalterad tut, tu! Hur f-n kör du?, absolut tut, tut! Ja ni fattar poängen, men som sagt, Wendela har missat det här i den privata körundervisningen. Fast idag har hon fått en lite snabblektion när vi var på shoppingtur till Karlstad, så om ni hör någon åka omkring och tuta på vad som kan verka på måfå (men som ni ser ovan - icke!) är det nog min kära syster som övar sig. Tut, tut på er
Kommentarer
Trackback
