Tre systrar

Jag är ju pendlare nu för tiden, jag åker tåg eller rättare sagt rälsbuss t.o.r Karlstad. Det är faktiskt jätteskönt , nästan en timme på morgonen och detsamma på eftermiddagen som man kan ha till lite av varje, sova, lyssna på bok, läsa bok  eller bara dagdrömma. Det är lite meditativt att åka tåg tycker jag, bara man kommit på!!! Min första tågåkar-morgon ställde jag mig snällt i det jag förvisso tyckte var en något oorganiserad kö/samling människor på perrongen. När tåget saktade in rörde sig hopen helt  vilt efter vart dörren hamnade oavsett om de stått framför eller bakom. När tåget stannade försökte alla tränga sig in samtidigt, den stackaren som skulle av hade vild panik i ögonen. Man brukar ju säga att vi svenskar är så diciplinerade när det gäller att köa, men det gäller inte på Fryksdalsbanan där är det djungelns lag som gäller starkast, snabbast, smidigast och eller smartast vinner och får sittplats i den övre kupen - för det är dit alla vill. Nu har jag vant mig, okej det gjorde jag redan andra dagen för jag vill ju också sitta där uppe, och har sällat mig till den vilda horden. Det har faktiskt gått så långt att jag inte längre blir full i skratt utan på största alvar försöker pejla in vart bästa startposition är när tåget saktar in. Men som sagt väl på är det värt det! Kram/ Martina