Tre systrar

Ja, ja, jag vet att jag var lite deppig i går. Kände mig verkligen ur gängorna, precis som horoskopet siade om. I dag har det varit lite bättre. Men i bland är det skönt att bara låta deppigheten omsluta mig, tycka synd om mig själv och vara sur på Bosse för han inte tycks bry sig om mig. Jag vet att han bryr sig, men han har lite svårt att uttrycka det. I stället blir det fel. Som när han för femtielfte gången ber mig fixa en smörgås åt honom, precis efter att jag sagt att jag inte vill hantera mat när jag går på pulver. Då har jag bara lust att gråta och slänga brödpåsen i huvudet på honom. Bagateller, bagateller, livet går vidare, ny dag, nya tag, varje dag. Tuff, tuff, som ett tåg.

Bertil har planterat nya frön i mitt öra. Så nu vet jag att jag klarar en vecka till. I morgon ska jag väga mig. Kanske jag avslöjar resultatet efter vecka 1. Den som läser i morgon får se.

Det känns bra att mamma hittat till vår lilla blogg. Hoppas Wendela får fart på kameran och hittar kablarna så hon kan lägga ut lite paradisbilder. /Kram Anna