Tre systrar

Jag har en poesibok. Jag fick den när jag fyllde tio år, 1968. Den har rosor på omslaget och är ganska illa åtgången. Någon hund har försökt äta upp den och "någon" lillasyster har försökt klippa sönder den. Lillasyster, Martina alltså har även skrivit i den, några ord på flera sidor. Men hon har också skrivit "Anna är dum" men "dum" är överstryket, jag tror hon ångrade sig. Wendela tog min poesibok med sig till sin skola. Hon tog också med sig min Barbiedocka till skolan, den blev sig aldrig lik efter det. Men hennes kamrater har skrivit i min poesibok. "Rosor äro röda, violer äro blå...." Din vän Yvonne Werter. Det var Wendelas vän. Pappa har skrivit i poesiboken "Abra kadabra ....". flera av hans vänner har skrivit. Några är döda i dag, pappa dog ett halvår efter han skrev i min bok. Mamma, Wendela, Urban och några av hans vänner har skrivit. Antagligen fick alla skriva, de som var hemma dagarna efter jag fyllt år. Det är en fin bok att ha kvar.

Mamma skrev ett indiskt ordspråk. "Jag klagade att min vän hade finare skor än jag. Då mötte jag en man utan fötter". Skor och poesi hör ihop, i alla fall för mig.